Det visades också att Sam Raimi, redan som 20-åring, råkade inneha en av de mest unika visuella stilarna som någonsin kontrollerat en kamera och sedan dess påverkat bland annat Quentin Tarantino, Edgar Wright, Coen-bröderna och Peter Jackson. ”The Evil Dead” blev ett landmärke i filmhistorien och efterskalvet känns än idag.
Även om andra regissörer har tagit över ”Evil Dead”-sandlådan sedan Raimis klassiska trilogi, från både 2013 remaken av Fede Alvarez och de olika regissörerna bakom tv-serien ”Ash vs Evil Dead”, så har världen av Deadites och motorsågar aldrig tappat sin ursprungliga charm och påhittighet. Det banbrytande kameraarbete rinner fortfarande i blodet - men genom nya filmskapares ögon. ”Evil Dead”-serien, kanske mer än någon annan franchise, är framförallt en övning i kreativt överskott.
Med ”Evil Dead Rise” är det irländaren Lee Cronin som tar hand om manus och regi efter debutfilmen ”The Hole in the Ground” hyllades på Sundance ett par år tillbaka. Som ett stort fan av serien tar Cronin tillfället i akt och levererar en splatterfest som fungerar lika bra för långvariga fans som den gör en publik som aldrig sett en ”Evil Dead”-film innan.
Cronins manus flyttar oss bort från den avlägsna stugan - men till skillnad från ”Army of Darkness” (där stugan byttes ut mot medeltiden) befinner vi oss nu i en sliten lägenhet i Los Angeles. Ellie (Alyssa Sutherland) är en tatuera med tre barn vars pappa har stuckit. Byggnaden är planerad att rivas om en månad och Ellie håller knappt ihop saker när hennes syster Beth (Lily Sullivan) dyker upp på tröskeln med sina egna problem.
Efter ett av barnen hittar en mystisk vinylskiva och en gammal bok släpps blodtörstiga ’Deadites’ lös i byggnaden och den redan splittrade familjen riskerar att brytas upp för gott. Det som följer är en spännande och galet blodig förödelse när Ellie tas över av en Deadite och börjar attackera sina barn medan Beth försöker bekämpa henne och få ut alla levande.
Det här är inte en film som spelar på rädslan att något utanför hemmet kommer skada dina barn – ”Evil Dead Rise” spelar på att det är du som kommer skada dem. Karaktärsarbetet är inte något som ”Evil Dead” har varit känt för tidigare, men här är det avgörande för filmens kärna. Beth tvingas plötsligt hantera de svårigheter som kommer med att vara en ensamstående mamma och bekämpa sina inre demoner lika mycket som de riktiga demonerna.
När Ellie väl blir besatt tar det inte lång tid för Alyssa Sutherland att bli en av seriens absolut bästa Deadites. Det är en oförglömlig insats och det är en fröjd att se demonerna faktiskt håna karaktärerna igen, något som för det mesta saknades i remaken för tio år sedan. Deadites är lika busiga som de är elaka och Sutherland innehar det bästa av båda.
Som ett fan av serien var det till en början lite nedslående att inte se Jane Levy återvända som Mia efter en enastående prestation i remaken, men Lily Sullivan som Beth visar sig vara lika värdig att leda en uppföljare. Båda visar att Ash inte behövs för att ”Evil Dead” ska fungera, trots hur viktig Bruce Campbell har varit för serien.
Här skrattar man samtidigt som man skriker och aldrig vet man vilken reaktion som är lämplig. Det är en renodlad ”Evil Dead”-vibe som rinner genom venerna och trots att ”Rise” är längst i serien tar det inte mer än 97 minuter för splatterfesten att nå sitt slu*t. Det är en tight och elak maskin som vet att inte stanna för länge.
Anlitad som fotograf är ”Ash vs Evil Dead”-veteranen Dave Garbett - som nu är så bekväm med världen att man ibland undrar om Peter Deming, fotografen bakom seriens höjdpunkt ”Evil Dead II”, inte smög bakom kameran igen. I filmens bästa stunder är bildspråket sprängfylld av energi och påhittiga kompositioner utförd med magnetiskt hantverk.
”Rise” innehåller några av de mest kreativt groteska bilderna en stor filmstudio har vågat visa upp på biograferna på många år. Serverat på ett silverfat är bland annat en karaktär som mumsar på vinglas, den omtalade rivjärnsscenen och en motorsåg som, naturligtvis, gör det motorsågar gör bäst. Det är ett stenkallt blodbad som utmanar dig att skratta med demonerna samtidigt som vi oroar oss för dessa människors liv.
Varje scen utnyttjar den klaustrofobiska hemmiljön till maximal effekt och manuset vet exakt hur mycket tid som kan spenderas inne i lägenhet innan det bor bli ett scenbyte. I en av filmens bästa sekvenser hotar ”Rise” att toppa även Kubricks blodiga hiss i ”The Shining”.
Det här är inte en film för alla - det går inte ens att hävda att det är en film för de flesta. Den är för ett fåtal själar som vill uppleva omfattningen av kroppskada i en biosalong, men också för alla intresserade av hantverket bakom filmskapandet. ”Evil Dead Rise” är obeveklig men aldrig tröttsamt och det är ett mästerverk i teknisk skicklighet.
